Vixipixi

Efter att ha haft en paus från denna blogg i två månader har jag beslutat mig för att börja skriva här igen. Anledningen till att jag överhuvudtaget slutade var ju för att tiden inte räckte till. För mycket jobb helt enkelt, men nu är det snart höst och jobbet har trappats ner lite. Jag är faktiskt ledig idag. Och igår var jag också ledig. I morgon är jag ledig. Det känns helt underbart att vara ifrån jobbet några dagar.

Några har frågat varför jag inte skriver här så ofta. Fan vad enformigt det skulle bli. "idag har jag jobbat", "såhär var min dag på jobbet...." eller varför inte "när jag gick till jobbet så...". Men alltså, jag har aldrig klagat en enda dag på att jag har ett jobb att gå till. Inte en enda dag. Jag vet att jobb inte växer på träd i denna tid och att man ska vara glad för det man har.

Och det är jag. Jävligt glad. Just nu på sensommaren när det går mot höst är jag som lyckligast. Då jag har jobbat ihjäl mig, då solen skiner och det inte finns ett enda moln på himlen och det blåser kallt. När jobbet trappas ner, när det känns som om man klarat av ett jävligt tufft träningspass och man är påväg till omklädningsrummet med stappliga ben. Så känns det.

Och för att inte tala om alla höstpromenader som bara går att göra på hösten. Att gå längs med vattnet och det blåser kallt, allt är bara perfekt. HUR kan man inte uppskatta det man har då?

Och vet ni vad jag också uppskattar? Att det precis ungefär nu är det 14 dagar kvar tills jag åker till Kreta.